Kreativitet, talang och tillväxt – del 2
Sverige är, enligt Kairos Future, bäst i världen på att plocka upp nyheter. Många inventioner blir till innovationer genom de pionjärer och entreprenörer som har förmåga att förstå vad en knäpp nyhet i en annan tappning kan ha för värde för Svensson på gatan.
Årets kritik mot det svenska modeundret illustrerar detta mycket väl. Det mode som ritas i Sverige har låg grad av avantgarde i sig. De allra flesta plagg på catwalken går att bära rakt av. Men vad kritikerna missar är att det är ett kommersiellt framgångsrika modemärken som har etablerats. Och precis som bland alla andra företag kommer några företag inte överleva sin 3års dag. Men samma logik måste gälla här som på andra ställen.
Det är inget dåligt sällskap som de svenska modeskaparna i så fall har. Enligt filosofen Nils-Eric Sahlin så kan inte Mozart betraktas som kreativ. Han rev inga musikaliska murar men besatt en enorm produktiv förmåga som höll sig inom de för tiden givna ramarna. Till skillnad mot en sådan som Stravinsky som när Våroffer uruppfördes blev idiotförklarad och landsförvisad.
Mot detta argumenterar min vän operadirigenten Marit Strindlund som hävdar att Mozart i och för sig höll sig inom tekniskt givna ramar, men som sprängde andra gränser som att låta skriva Le Figaro som baserades på ett teaterstycke som var förbjudet. Och att han lät skriva saker som i första hand inte var avsett för hovet. Ja, ni förstår ju hur busigt det måste ha varit för över 200 år sedan.
För att de kreativa producenterna ska kunna göra sitt jobb så måste nyheterna fortsätta att flöda in och Stockholm vara en liten kosmopolitisk stad. Om man lånar ytterligare några takter från innovationsteori så gynnas kanske de kreativa producenterna av småskalighet och goda mötesplatser. Stockholm är tillräckligt litet för att olika konst och näringsdiscipliner ska mötas.
Många vänsterdebattörer kommer till slutsatsen att för att det här ska vara möjligt så måste anslagen till olika institutioner och fria grupper höjas. Ett bättre sätt att gå skulle vara att ta bort arbetsskatten. Allt som har med innovationer och tillväxt att göra hör ihop med mänskliga insatser och dessa beskattar vi hårdast i världen. Om den rena arbetsskatten på 7 procent togs bort så skulle de ge stora vinster till kultursektorn.
Mötesplatserna skulle bli lättare att etablera. Produktionerna skulle bli billigare. Arbetsskatten är en hemsko på den svenska kreativiteten och konkurrenskraften. Den måste tas bort.



