Arbetsskatten en hämsko på kreativiteten

 Kreativitet, talang och tillväxt – del 2

Sverige är, enligt Kairos Future, bäst i världen på att plocka upp nyheter. Många inventioner blir till innovationer genom de pionjärer och entreprenörer som har förmåga att förstå vad en knäpp nyhet i en annan tappning kan ha för värde för Svensson på gatan. 

Årets kritik mot det svenska modeundret illustrerar detta mycket väl. Det mode som ritas i Sverige har låg grad av avantgarde i sig. De allra flesta plagg på catwalken går att bära rakt av. Men vad kritikerna missar är att det är ett kommersiellt framgångsrika modemärken som har etablerats. Och precis som bland alla andra företag kommer några företag inte överleva sin 3års dag. Men samma logik måste gälla här som på andra ställen.

Det är inget dåligt sällskap som de svenska modeskaparna i så fall har. Enligt filosofen Nils-Eric Sahlin så kan inte Mozart betraktas som kreativ. Han rev inga musikaliska murar men besatt en enorm produktiv förmåga som höll sig inom de för tiden givna ramarna. Till skillnad mot en sådan som Stravinsky som när Våroffer uruppfördes blev idiotförklarad och landsförvisad.

Mot detta argumenterar min vän operadirigenten Marit Strindlund som hävdar att Mozart i och för sig höll sig inom tekniskt givna ramar, men som sprängde andra gränser som att låta skriva Le Figaro som baserades på ett teaterstycke som var förbjudet. Och att han lät skriva saker som i första hand inte var avsett för hovet. Ja, ni förstår ju hur busigt det måste ha varit för över 200 år sedan.

För att de kreativa producenterna ska kunna göra sitt jobb så måste nyheterna fortsätta att flöda in och Stockholm vara en liten kosmopolitisk stad. Om man lånar ytterligare några takter från innovationsteori så gynnas kanske de kreativa producenterna av småskalighet och goda mötesplatser. Stockholm är tillräckligt litet för att olika konst och näringsdiscipliner ska mötas.

Många vänsterdebattörer kommer till slutsatsen att för att det här ska vara möjligt så måste anslagen till olika institutioner och fria grupper höjas. Ett bättre sätt att gå skulle vara att ta bort arbetsskatten. Allt som har med innovationer och tillväxt att göra hör ihop med mänskliga insatser och dessa beskattar vi hårdast i världen. Om den rena arbetsskatten på 7 procent togs bort så skulle de ge stora vinster till kultursektorn.

Mötesplatserna skulle bli lättare att etablera. Produktionerna skulle bli billigare. Arbetsskatten är en hemsko på den svenska kreativiteten och konkurrenskraften. Den måste tas bort.

Skingra gröna dimmor

Per Ankersjö, Gustav Andersson och Kerstin Lundgren skriver idag på DN Debatt om att miljöpartiet inte står för någon liberal politik i Stockholm. Centerpartister drivs av en grundläggande vilja att bestämma själv. Och det gäller oavsett om man bor i Stockholms innerstad eller långt ut på landet. Man kan faktiskt inte bara uppskatta individens vilja att rå sig själv ibland, eller hylla företagande ibland. Detta har jag skrivit mycket om tidigare.

Och som DN ledarsida säger en röst på Wetterstrand är en röst på Ohly.

Alternativet till LAS är inte vilda västern

Idag skriver jag och min vän Johnny Munkhammar på SVT Debatt om att alternativet till LAS inte är vilda västern. Vi går igenom 8 förslag som till stor del grundar sig på Globaliseringsrådets kloka tankar.

Företagspolitiken har kommit längre!

Merit Wager, som jag alltid gillar att läsa, skriver idag i SvD att hon idag glad över att Johan Hedin kandiderar till riksdagen eftersom det behövs människor med erarenhet av företagande där. Det tycker jag också!

Jag har själv levt i en företagarfamilj där huset stått i pant ibland och jag har drivit eget företag och vet hur lite det blir kvar när man jobbat dygnet runt. Johan och många företagare med honom, har varit vår ständiga kritiker och förmått oss att göra lite mer och tänka ett varv till.

Merit. Mycket är gjort. Och från den första januari nästa år så kommer dina skatter som egenföretagare vara lägre än de var innan regeringsskiftet (egenavgifterna sänks med 5 procent som ska läggas till tidigare arbetsgivaravgiftssänkning och jobbskatteavdrag) och om företaget går dåligt så kan det vila istället för att läggas ner under den tid som företagaren får a-kassa. Den som startar företag får också behålla sin sjukpenninggrundande inkomst under två år. Det vet jag är viktigt för många vänner som funderar på att starta företag innan de får barn.

Vi har betat av ungefär 100 åtgärder. Men vi behöver minst 4 år till för att göra mer!

Kreativitet och elitism

Kreativitet, Talang  och Tillväxt – Del 1

På nomineringsstämman beskrev jag att min vision är att talangfulla människor från hela världen ska vilja bo och jobba i Sotckholm och Sverige för att det är det mest spännande man kan göra i sitt liv. Jag ska i några blogginlägg förklara mer om mina tankar bakom detta. Här kommer del 1.

                                                         *                       *                        *

Det som får ekonomin att växa beror på hur mycket pengar och arbetskraft som man stoppar in. Men enligt Solow  och många med honom, så finns också en liten residual som har något att göra med det som inte ges av tillväxt i kapital eller arbetskraft. Den handlar teknisk utvecklig, om att göra nya saker och göra saker på nya sätt.

Residualen är kreativitet. Kreativitet har under några år varit så poppigt att begreppet nu är stendött. Ändå är det så att kreativa människor för dagens industri är vad Kol och Järn en gång var för stålindustrin. Många är vi politiker som vill knäcka koden till hur man ska främja nya innovationer.

Kreativa processer , tekniska uppfinningar, banbrytande forskning eller ny  konst har inneburit ett mer eller mindre systematisk nyttjande av strukturell instabilitet. Vilket beror på att det nya har lättare att tränga fram eftersom det gamla uppenbarligen fallerat. En kreativ person äger förmågan att befria sig från invanda föreställningar, begrepp och regelverk.

När jag påbörjade en mycket kort karriär som tavelmålare (konstnär kan det inte kallas) läste jag i den första teknikboken ”Kreativitet får aldrig vara en ursäkt för gedigen kunskap”. Och just här kommer det elitistiska i kreativiteten. Den som kan mycket om ett område har dels varit begåvad för att ta sig långt och dessutom han personen lagt ner mycket tid.

För den oinvigde så låter modern musik som en samling märkliga ackord utan mening eller mönster. Men det finns där. Många hårdrocksmusiker är också klassiskt skolade. De vet hur musiken uppför sig och de som är duktiga leker med den och skapar något nytt.

Dessutom verkar det som att de sant kreativa genombrotten behöver goda samlingsplatser som inte är arbetsrummet. Caféer, Krogar eller bibliotek där diskussioner mellan kreatörer kan skapas

Det något politiskt inkorrekta slutsatsen av detta är att vi behöver mer elitism. Oavsett område. Musik, dans eller vetenskap så behövs de riktigt duktiga. Idag flyttar de till andra länder för att studera och vidareutbilda sig. Ett sätt att få tillbaka dem till Sverige är att locka hit de namnkunniga professorerna och artisterna. Runt dessa personer skapas det kunnande och den förmåga till utmaning som behövs.

Mikrokluster med makroeffekt. Så enkelt och så svårt.

Vill du läsa mer om detta så rekommenderar jag Professorn i ekonomisk geografi Gunnar Törnqvists bok ”Kreativitet i Tid och rum”

Linda – det humanitära kommunalrådet

I DN (kan ej hitta den på nätet) kan man idag läsa att Linda Ylivainio (C), Sveriges kaxigaste kommunalråd, tycker att ensamkommande flyktingbarn är en tillgång för kommunen. Linda tror att det delvis beror på att det finns en hisotria i Tornedalen där man sett gårdar brinna på andra sidan älven och självklart tagit emot människor i behov av skydd.

Under min uppväxt återkom mammas moster Rut ofta till de finska barnen som bodde i deras familj. Det var ju inte så att de hade väldigt gott om plats och pengar. Men det var så självklart att hjälpa till. Moster Rut var förståss också Centerkvinna och engagerade alla hon kände för att dessa barn skulle få det så bra som möjligt.

Det går inte att undgå de konspirationsteorier som sprider sig om att dessa unga män är organiserade och egentligen här för att infiltrera Sverige. De är barn och det behöver trygghet.

Jag är glad och stolt över att Linda, som jag har haft förmånen att jobba och debattera med under lång tid, ger den humanitära politikern ett ansikte år 2009.

Hej igen och nomineringsanförande

Konstaterar att det är över två och en halv vecka sedan jag uppdaterade bloggen. Precis under den tid som många av mina vänner som Johan Hedin och Helen Törnqvist annonserat sina kandidaturer och redan kända kandidater som Fredrick Federley, Abir Al-Sahlani och Oscar Fredriksson intensifierat den externa debatten. De är kul att ha dem som medtävlande. Konkurrens är bra. Det gör att vi alla står på tårna och anstränger oss än mer för att beskriva partiets politik och vad vi vill. Det gynnar framför allt Centerpartiet.

Min egen radiotystnad beror på att det varit lite körigt på jobbet sedan sist. Eftersom bolagsfrågor är lite känsliga så är det också ett tema som jag aldrig kommer att debattera på den här bloggen även om det finns stoff för ett helt band böcker

Men så i torsdagskväll var det dags att få prata framtidspolitk i samband med Stockholms Centerns kandidatutfrågning. 3 minuter hade vi på oss och jag var siste talare av knappt 50 i en bastuvarm sal, vilket gjorde att jag kortade talet och gjorde det betydligt mindre formellt. Det går att lyssna på här.

Orginalversionen finner du här!

Jag heter Elisabeth Thand Ringqvist och jag flyttade till Stockholm 1991 för att studera på Handelshögskolan. Länge trodde jag att det var en tillfällig Stockholmsvistelse. Med två barn i skola och dagis på Kungsholmen så vet jag att Stockholm är hemma.

Jag vill att Stockholm och Sverige ska vara plats där talangfulla människor från hela världen väljer att jobba och bo här för att det är det mest spännande man kan göra i sitt liv. För om Annelie, Wang, och Allision lägger sin tankeförmåga på att hitta på nya produkter och tjänster i Sverige så kan vi vara säkra på att vi har bra skola, sjukvård och omsorg men inte minst en god miljö som håller i generationer.

För tio år sedan trodde jag att det här, en PalmPilot var framtiden. Det var en elektrisk kalender och adressbok som det inte gick att kommunicera med!

I-phone är förvillande lik PalmPilot, men den är inte utvecklad i ett teknologiskt labb. Den är har skapats i en miljö som är längst fram på musik, underhållning, teknik, foto. I det klimatet utvecklar man inte bara produkter att kommunicera utan även sätt att leva och umgås.

Nästa Iphone kan utvecklas här, i Svierge och i Stockholm. Min viktigaste uppgift som politiker är att se till att de företag och människor som ska göra nästa Iphone finns här. Att fixa företagsvillkoren för dessa är delar av en politik som vi alla känner till. Som en framtidsinriktad syn på entreprenörskap, sänkta skatter för att anställa, anställningsregler som passar 2010-talet.

Men att locka kreativitet, supertalanger och nytänkande är mer än traditionell näringspolitik. Det kräver en kreativ miljö. Teatrar, skolor, provokationer, avantgarde och. Frihet.

Det är lätt att tro att frihet bara handlar om individen. Men det handlar precis lika mycket om vår konkurrenskraft i en värld där pengar och arbetskraft flyter över gränser

Det är idéer, innovationer, nyskapande och uppfinningsrikedom som gör en stad eller ett land och en stad unikt. Som gör skillnad och som gör att vår ekonomi kan växa lite snabbare än andras.

Vad är det då som hindrar oss? Det största hotet är likgiltigheten – tron att vi är bra nog som det är. Paragrafrytttarna som bara ser begränsningar. Välfärdsnationalisterna, som är nöjda med hur det ser ut i Sverige och som ser varje impuls utifrån som ett hot.

Ett skapande klimat handlar om frihet och mångfald. Stockholm behöver entreprenörer och dirigenter, riskkapitalister och poeter, företagsledare och videokonstnärer, enmansföretagare och modeskapare. I en modern stad där allt kan bli möjligt.

Jag har jobbat med de mörka kostymernas globala näringsliv, varit egenföretagare i turistbranschen, jobbat som musiker men också med politik på både lokala och nationell nivå. Jag har med egna ögon sett vad som går att åstadkomma med rätt vilja och rätt ambition. Men jag har också sett att det behövs en medveten strategi, därför att så mycket idag sker som det alltid har gjort.

Jag tror att min erfarenhet gör mig till en kandidat som kan ta Centerpartiet i Stockholm till en större valframgång än 2006 och jag svettas i riksdagen för ett framtidens näringsliv som kan ge oss alla den trygghet vi behöver.

Jobb är bättre än inget jobb

Avstampsjobben, som Annie Johansson beskriver, betyder att ungdomar ska kunna ingå ett avtal om ta ett jobb med 2/3 av lönen under första året, är en av många åtgärder som behövs för att sänka ungdomsarbetslösheten.

Det blir riktigt komiskt när CUF ordförande Magnus Andersson möter Ungvänster ordförande Ida Gabrielsson i SVT. Magnus förklara att det är rigid arbetsmarknad, höga ingångslöner och dålig jobbkoppling i utbildning som leder till ungdomsarbetslöshet. Ida tycker att unga ska ha schyssta villkor och få fast anställning från dag ett. Först då kan vänstern tänka sig att sänka arbetsgivaravgifterna. Det är ju att straffa ut oprövade ungdommar.

Sverige har höga ingångslöner, även om de givetvis är lägre än någon som jobbat i 20 år. En ung person har ofta entusiasmen, men sällan all kunskap och erfarenhet. Därför måste lönerna kunna vara lägre.

Men vänstern och delar av facket kommer alltid att värna de som står innanför arbetsmarknadesn höga murar och mota bort alla som står utanför med påklistrade rättviseargument.

Läs mer om detta här, här och här.

Moderna kvinnor kräver modern försäkring

Så bra att det nu konstaterats att de gravida kvinnorna borde ha fått sjukersättning när de faktiskt inte kunde utföra sitt jobb på grund av smärta.

Fallen är några år gamla. Under 2000-talet så har det varit en debatt om graviditet och sjukersättning. Vissa jobb går inte att utföra när man är gravid och har komplikationer i graviditeten. Vissa komplikationer är tydligare än andra. Morgonillamående är för vissa så problematiskt att det inte går att jobba full tid. I vissa yrken är tröttheten som finns i början (då man inte ens vill tala om att man är gravid)  helt hopplös.

Jag hade själv turen att må väldigt bra. Men det var tufft att pendla till Washington DC i början av graviditeten. Tidsomställning var riktigt jobbigt som gravid. Jag funderade mycket på om detta skulle vara skäl för sjukskrivning. I slutet ville min barnmorska sjukskriva mig eftersom hon tyckte att mina 60-timmars veckor inte var förenliga med graviditet i sent skede. Jag valde att jobba mindre istället.

En kollega stukade foten för en tid sedan. Doktorn ville sjukskriva honom 3 veckor. Vilket han, till den behandlande doktorns förvåning, sa tvärnej till. Efter 5 dagar kunde han gå.

Jag tror inte Sveriges stora sjukskrivningsproblem ligger i att gravida kvinnor, på grund av fysiska eller psykiska, graviditetskomplikationer, blir sjukskrivna. Det är faktiskt få som är sugna på att gå hemma och vänta bara för att det är så himla kul. Hanne Kjöller föreslår en graviditetsersättning som kan utnyttjas sista månaden. Det vore kanske en bättre lösning på moderna kvinnors behov av moderna försäkringar.

Plåster räcker inte

Vänsterpartiet använder sig idag i Aftonbladet av det politiska reptricket Återtåg. I princip handlar det om att säga att ”vi har länge tyckt x, men på grund av skäl a,b,c så tycker vi idag y”.

Jag förstår att vänsterpartiet har träffat representanter för olika företagargrupper. Men låt mig, bara helt flyktigt och enkelt gå igenom förslagen och bara hålla mig till fakta.

1. Sänka arbetsgivaravgifterna. V vill återställa den 1% generella sänkningen samt sänkningen för unga. Att sänka för en person låter bra, men det skapar trösklar höga som Keb. Avsatt för denna sänkning är några miljarder och Alliansregeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna med ungefär 30 miljarder. Den som kan räkna förstår skillnaden.

2. Ta  bort sjuklönekostnaderna. Det här är verkligen intressant. Det var ju vänsterkartellen som införde de 4 veckorna som vi tog bort två av. Det finns en poäng att företagaren har incitament att ha en bra arbetsmiljö – trodde jag kanske vänstern tyckte också. Men det viktiga är att Alliansregeringen har infört ett högkostnadsskydd för företagen!

3.  Exportstöd. Det kan mycket väl vara bra. Viktigare är dock för t ex tjänsteföretag inom vård och omsorg, skola och dagis att faktiskt ha en hemmamarknad där de får verka och tjäna pengar.

4. Stöd forskning. Forsknings och Innovationsproppen samt Miljötekniksatsningarna går längre än detta.

5. Stärk det sociala skyddsnätet för företagare. Kommmer att vara verklighet den första januari 2010 trots, och jag menar verkligen trots. Att facket har gjort det mest för att sabba för det här förslagen.

Företagarna har redan gett Ohly svar på tal. Få kommer att gå på det här plåstermässiga åtgärderna.