ETR.NU

Svågern är snickare och kock. Han håller med och tycker spontant att det här med MP verkar ju knasigt. ”De verkar vilja att vi ska kunna leva av naturen, men de verkar ju inte veta hur det fungerar”. Vi har haft långa diskussioner om Centerpartiets och Miljöpartiet olika syn på jakt, att få angla med levande djur (vi snackar mask och maggot) och bensinpriserna. Och sedan rationellt skogsbruk förstås.

Och med MPs politik så är det ju så. Den rycker undan och begränsar starket de friheter och möjligheter som människor på landsbygden har. Svärföräldrarna har med RUT avdragens hjälp äntligen kommit sig för att köpa städning till de stora gamla huset. Innan RUT fanns så gick det inte att köpa tjänsten här. RUT har skapat en marknad och den kommer försvinna om vänsterkartellen får makten.

Alla är också nöjda med att man kan köpa läkemedel även när Apoteket i Delsbo är stängt. Alliansens vardagsfrihet gäller i allra högsta grad även på landet.

Det är ju så enkelt. Nya idéer kan ge nya företag som ger nya jobb.

Centerpartiets reklamfilm beskriver just detta. Och att vi som politiker faktiskt har ett ansvar att se till att fler företag vill anställa.

Nu ska jag strax iväg och prata om hur svensk rymdindustri kan skapa jobb och företagande. Det ska framförallt bli intressant att lyssna till hur Christer Fuglesang och några företagare ser på detta. Det som jag tycker är intressant med rymden, förutom alla teknikutveckling,  är att det spränger allas våra gränser för vad som är möjligt. Vi har inga förutfattade meningar om hur det borde se ut eller vara. Det tror jag är otroligt nyttigt för företagsamheten och tillväxten.

Det är ju förstås svårt att vara mot detta. Frågan är vem som ska betala. Pensionärerna eller de unga som knappt har något jobb?

Vänstern är tydlig idag och vill att paritet ska jobba för 6-timmars arbetsdag. MP uttrycker det i termer av friår. Men skriver också i sitt valprogram

Staten ska tillsammans med kommunerna medverka till sänkt arbetstid.

Om denna debatt hade ägt rum i en tid då Sverige och Världens problem handlade om hur vi bäst skulle hantera välfärdens stora överskott – då hade jag nog förstått det. Men det här händer under finanskrisens stora rekylmånad. För 18 månader sedan tryckte världen in enorma räddningspaket. Och det var, för att citera filmen Överdos, som att ge champagne till en alkis. Det var på kort sikt bra, men någonstans i framtiden måste det komma en riktigt baksmälla. Och det gör det nu. Oron i Grekland gör att börserna rasar i många länder. Nu kan det vara så att hela världen påverkas av att några länder trott att man kan köra hur stora underskott som helst.

De politiska beslut som MP och V landat i visar väldigt tydligt att partierna består av välmenande, underbart snälla men lite världsfrånvända politiker.

Vardagsfriheten kan inte sitta i 6-timmars arbetsdag. Utan den sitter i att vi kan påverka vilken service vi kan köpa och när. Och det kan vi när det öppettider på ICA till sent på kvällen och där jag dessutom kan handla nässpray. Det handlar om att jag kan ringa en läkare när jag har tid. Och den handlar om att jag kan gå till tandläkare efter min arbetsdag är slut och barnen hämtats på dagis. Och när tillräckligt många sjuksyrror fått starta eget så kanske det går att gå till BVC på lördagar. Men då måste de ju få gå med vinst. Det här är vardagsfriheter som Vänsterkartellen på olika sätt vill återställa eller motverka.

Det är klart att jag som småbarnsförälder vill ha mer tid med barnen. Men jag tycker inte att det är schysst att skicka räkningen till dem. För då kommer de inte att få en minut extra med sina.

På samma tema skriver Magnus Andersson

Kaoset i Grekland fortsätter. Vissa grupper i Sverige hade nog lust att, göra det som grekerna gör nu, under 90-tals krisen. När man har lånat och hållit en ekonomi under armarna med bidrag så blir det baksmälla någon gång. Danskarna tog sin kartofelkur och vi gick genom ett stålbad som var otroligt tufft. Många av de som sitter på vänsterns kongress i Gävle opponerade sig sannolikt under de tuffa saneringsåren.

Den tillträdande regeringen i UK har också en tuffa saneringsperiod att ta sig igenom. Hoppas att de konservativa och liberala hittar en stabil samarbetsform. De har jobb att göra. Men de är i alla fall nyktra att göra det.

Annat är det med Vänstern. Ett parti som aspirerar på att bli regeringsbärande. I den turbulens som råder känns därför följande uttalanden i SvD lite märkliga.

Vi måste hitta progressiviteten i skattesystemet. Det är kanske också dags att börja fundera på om inte den kommunala skatten och landstingsskatten ska var progressiva, säger hon. [Ruzica Stanojevic, ordförande för Skånedistrikte]

Och allt detta för att öka pengarna till offentlig sektor – så att de kan anställa fler. För det är ju där, enligt vänsterns resonemang, som jobben ska komma. Progressiviteten finns där jag lovar. Och den straffar ut alla som vill förkovra sig och tjäna pengar och vill göra lönekarriär. Jag skulle gissa att det redan med de skatteförslag som vänsterkartellen har lagt så lönar sig inte en utbildning på fem år för en medellöneakademiker.

Ett stort leende spred sig från örnsnibb till örsnibb när jag hörde resonemanget om den tyska skrotningspremien (även kallad miljöbonus) som skulle rädda bilindustrin. Den tyska skrotningspremien gick ut på att om du skrotade en bil äldre än 9 år så fick du nästan 30 000 kronor för att köpa en ny bil. Resultatet var att bilar sålde som aldrig förr i Tyskland eftersom det bara var en viss summa som var avsatt. Vänsterkartellen företräd av Tomas Eneroth tyckte det här var en toppenidé.

Men nu när man inte har mer premiepengar kvar så köps det förstås inte så många bilar i Tyskland. Och en bil som är 9 år är ju inte direkt skrotningsfärdig. I alla fall är inte min det.

Några andra svenska reflektioner.

Bidragen till de svenska kommunerna under förra och detta år var för vissa kommuner helt nödvändigt. Men några kommuner hade så bra ekonomi att de lade pengarna på hög. Vissa av ideologiska skäl. De ville inte spendera pengarna och visa att regeringen gjorde något för vården och skolan.

SBAB, som för övrigt verkar vara Tomas Östros favoritbolag, späder just nu på den bolånebubbla som finns i Stockholm. 95% av marknadsvärdet kan du låna och handpenning kan man låna. Även om de flesta banker har regler om att 10% ska vara en kontantinsats. Nu vill Finansinspektionen att 15% ska vara kontantinsats för att skydda privatpersoners ekonomi. Till att börja med så borde nog statliga SBAB följa statens nuvarande rekommendationer.

Överdos sätter en stor fet spotlight på politikers vilja att ”ställa till rätta” och hur dåligt det fungerar i verkligheten. Att det kommer en ny bubbla kan man vara säker på. Jag är därför väldigt glad att inga lättköpta poäng om sänkt moms gjordes….trots att det fanns starka röster för detta inom den svenska ekonomkåren.

Önskar Överdos all lycka i filmfestivalen Politics on Film i DC.

Så här kommenterade SvD filmen idag.

Han hällde ut sig själv i en sliten läderfåtölj, bläddrade lite i sina papper och började prata på det där nästan komiska retoriska sättet som bara brittiska politiker kan göra. Jag hade lyssnat till honom några månader tidigare under ett möte ang bilkrisen i Europa. Då avslutade han sin långa harrang med att ge kommissionär  Verhaugen beröm för att han bättrat på sin engelska sedan de senast jobbade ihop (då Mandelson var kommissionär). Mandelson beskrev alla goda program som han skapat för än det ena än det andra.

Kontrasten till Nick Clegg kunde inte ha varit större. I ett minimalt kontor, belamrat med papper och unga medarbetare hade vi en diskussion om klimatutmaningen och våra gemensamma frågor i EU arbetet där Centerpartiet och Lib dem sitter i samma parti. Nick kunde inte riktigt sitta stilla på stolen utan pratade, gestikulerade, letade rapporter och frågade sina rådgivare. Många gånger var kaffekopparna som balanserade på de lilla bordet på väga över styr. Vi skrattade mycket. Journalisten Anita Kratz som väntade utanför rummet undrade sedan vad det var som var så roligt. Svaret var stämningen – det var ett lustfyllt politiskt samtal!

Efter två dagars snöstorm, något som vi efter just denna vinter inte var så sugna på, var det äntligen sol och djup nysnö. Småbarnsföräldrar och skibums gav sig ut i de långa orörda pisterna. Det är svårt för en jämte att erkänna men det här är svårslaget. Dramatiskt vackra berg och lååånga åk utan köer. I sällskap av en ärrad skidguide tog vi oss till områden som Frank pekat ut, men som inte var helt enkla att hitta till.

Men så skar skidan in i en tung snövall. Jag hävde fallet och fortsatte åka samtidigt som jag insåg att det nog nöp till väl mycket i knäet. Envis eller dumdristig. Jag fortsatte att åka för att sedan bli besegrad av ett knä som gjorde ondare och ondare.

Nästa morgon var det bara att bege sig till läkaren på hotellet. Helt ofattbart praktiskt givet att det är 15 mil till Kiruna. Det lilla akutrummet hade allt. Kryckor i ett hörn, syutrustning och förstås massor med gips. 30 minuter senare hade knät tömts på vätska, plåstrats och lindats. Det var bara att hoppa iväg, sätta sig i Vesslan med fem barn, istället för att skida upp till Låktajokka.

Jag beslöt att stanna och ta nästa Vessla ner och fick en underbar eftermiddag i solen och tystheten (noll mobiltäckning) med utsikt över vidderna. Helt off-pist.

Det är inte en del av en organiserad ‘smutskastningskampanj’. Det är en del av en valrörelse där alternativ granskas.

Företagarna ska veta vad de röstar på.

På detta tema bloggar Albin Broman, Johan Hedin och Per Ankersjö